Vändningar

Jag har som bekant inte skrivit här på ett tag och det beror på att jag mått jättebra i några veckor nu.
jag har fyllt år hela 27 människoår har jag nu levt och i 12 år utav dom i Lidköping.
Jag har varit på bio med älskade E, varit ute på middag med älskade Therese,fikat massor, haft besök av mamma,jobbat en del,myst med barnen varit på bio alice i underlandet jättebra film.
Varit på badhuset med barnen 2 gånger senast i går vilket uppskattas av kidzen.
Börjat en fackutbildning vilket jag är jättemotiverad till..


Men så kom vändningen och nu är allt piss livet är på botten igen och jag vet inte hur jag ska tackla sitiationen det börjar bli lite väl jobbigt nu jag måste GÅ VIDARE som det så jävla fint heter men jag antar att man lika väl kan krypa vidare i en snigels tackt för det är precis så jag gör....

-------------------

I bland ändrar sig livet lite lite till.
Är sjukt trött på ALLA människor som är sååååå nyfikna på mitt kärleksliv.
Nej jag är Singel
Nej jag har inte ihop det med ......
inte med ...... heller.
Det roligaste är ju att den jag hånglar upp lixom INTE kommer att fläckas ut vare sig här eller på facebook.
men vad folk är oroliga för vad lixom? har jag tagit en annan kvinnas man någongång? har jag flörtat för mycket eller vad?
jag har i princip levt och pökat med samma man i 8 år så ni behöver inte vara rädda för mig vill jag ligga så kommer jag göra det ialla fall hehe

och vad är det med vänner med en kuk emellan benen har det inte blivit någonting på en herrans massa år SÅ BLIR DET INTE DET NU HELLER!!!!

Jag lever ensam,vill leva ensam med mina barn.'

Basta

Bra vecka

Jag har haft flera dagar nu som jag faktiskt bara mått bra ingen ångest och ingen självömkan alls.
Jag kan stolt säga nu att det gammla är släppt det finns inget mer att ta på längre,det är finito och smärtan som det har kostat har minskat massor!
I går var jag och flickorna och badade och sedan på macdonalds sedan hade jag en vän på besök och vi pratade massor.
I kväll ska jag se på film med en annan vän och sedan är det till att jobba dagtid ons-fre och på fredag kommer Therese ska bli så roligt att äntligen träffas igen.
Nu ska jag hämta barn sedan vika tvätt,lägga in annonser på tradera,fixa ledighet på jobbet ang apo ombudets kursen som jag ska gå och sedan slänga in en stek i ugnen.
Ett vanligt liv.

Psykolog

Eftersom att bloggen är min botten så tänkte jag lägga in ett litet inlägg om att livet faktiskt börjar kännas ok.
Det känns som att jag kommer fixa detta, jag kommer kunna skratta och må bra igen någongång...
jag kan faktiskt andas nu utan att det gör ont varje gång. Jag kan faktiskt stå emot frestelsen att ringa och böna,be när han är här.
Jag vill poängtera att det är JAG själv som orsakar mycket av smärtan men jag måste jag orkar ju inte annars.

Mina barn mina barn. J mår så enormt mycket bättre nu hon är nästan som en ny flicka kanske för att jag har tid med henne nu och inte måste scanna av läget hemma lixom.
Men min E min lilla finaste E vad ska jag göra? hur ska jag få barnet att må bra? känna trygghet? Hon förstår inte alla sina känslor som finns i henne.
Hon är arg MYCKET arg,lyssnar inte på mig är mycket bråkig i skolan nu vilket inte känns kul.
Men det får ta tid,kommer att ta tid så tänker jag och jag håller henne hårt hos mig för att hon ska veta att jag ALDRIG kommer att lämna henne.
Jag födde henne till livet så hennes smärta är min,hennes oro är min och hennes lycka är mitt ansvar men så tungt.

/jennie