Efter mina superhamburgare som vi alla åt med god aptit även J´s kompis,så ville J och kompis gå ut och leka men E ville vara hemma.
så flickorna gick och när klockan var 17,20 så ville E också gå ut jag sa att J är och åker pulka med Sara så E går också ut jag själv tappar upp ett varmt bad och säger till mannen att om E inte kommit hem med J klockan 18 så får han gå och hämta dom.
klockan passerar 18 mannen ropar och undrar om han ska gå ut och leta? men då öppnas dörren och in kommer J fast utan E.
Givetvis visste hon inte var E var eftersom hon varit inne hos en kompis och lekt.
mannen ut och leta ingen E vid röret,på gården,i pulkbacken,inte hos enda kompisen på gårn.ut med J som får hjälpa till att leta,tårarna börjar komma letar upp polisenshemsida och om inte E kommit hem 19 så ska jag ringa......
18,50 kommer mannen med E som traskat omkring på fotbollsplanen och varit på dagis med kompisar ifrån en annan gård.
oron släppte och tårarna torkades bort mannen ler och tycker att jag är hönsig men man kan ju aldrig veta,på bara några minuter kan ett liv förstöra och i ett ögonblick kan ett hjärta sluta slå...
nu bråkar barnen på övervåningen som vanligt,och jag sitter här vi datorn och ska strax ge dom kvällsmat men jag kan ändå inte annat att tänka på att OM det någonsin händer någonting ett barn försvinner MITT BARN och inte kommer hem igen,någon kanske gör henne illa kanske tar henne i från oss det har ju faktiskt hänt och kommer ju att hända igen.
rädslan som förälder släpper kanske aldrig för tänk om det nästa gång hittas en flicka död så kanske det är min.
hur ska man kunna skydda sig emot all ondska som finns i världen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar