Jag tror att det kan vara svårt för utomstående att förstå den oro som ett litet barn bär på och som sedan sitter i när barnet har blivit vuxen mamma till 2 egna barn,gift och har fast jobb.... men oron syns inte,visas kanske inte men den finns där ständigt malande i magtrakterna eller är det själen?
Undrar hur mycket ett människohjärta ska tåla,klara av och veta?
Kan inte räkna på mina tio fingrar hur många gången som jag blivit lovad någonting men givetvis blivit besviken,ledsen och sårad.
det som fortfarande kan göra så ont innom mig att jag knappt kan andas är när jag tänker tillbaka på vissa saker som hänt under min barndom saker som man inte ska få se eller få veta när man är liten den starkaste smärtan upplever jag gång på gång när minnet kommer tillbaka hur jag blev lämnad,sitter i en fönsterkarm,tårar rinner och med regnet som ända utsikt och längtar och väntar på henne men hon kommer inte.......
Jag väntade i nästan 2 månader......sedan kom hon och tog mig tillbaka hem igen...
vackraste låten just nu i denna stund - lene marlin-heaven is a place nearby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar