från mitt huvud till tangenterna

Oktober 2009 var en månad som jag aldrig någonsin kommer att glömma den första måndagen i oktober fick jag reda på en sak som gjorde att jag aldrig någonsin kommer att bli samma Jennie som jag en gång var och det är den saken som gör att jag helt stannade upp i livet.
Vi skulle skilja oss,han hade tom fått lägenhet men allting var så osäkert just då pga att jag var mitt uppe i en cirkus på jobbet utan dess like också.
Så är jag påväg att gå efter att ha konfontrerat honom och han går efter mig säger ett enda ord ett litet ord som inte betyder någonting för någon annan igentligen ett ord som bara är en siffra och jag
faller
tappar andan
ser suddigt
tror att jag ska svimma
det exploderar i mig
tårarna kommer som om det var lidan som rinner i från mina ögon
Men jag stannar han låter mig inte gå...just i det ögonblicket förändrade han mig förstörde han det som en gång var jag.
Det sveket var det största som han någonsin har gjord mot mig och det sveket gör att jag sitter här just nu i denna stund och skriver det här för att kanske kanske kan det släppa lite på ångesten som jag har om jag får ner några bokstäver på min dataskärm?

Ingenting är som det ser ut.