Har inte skrivit på ett bra tag men nu ska jag komma i gång i gen.
Julen har varit nyår likaså och resan till göteborg med flickorna var jättemysig vi behövde den lilla resan och julen var precis så som jag ville ha den men den blev betydligt bättre när mamma kom på juldagen.
Jag har fikat med vänner,varit på bio,varit på middag med vänner firat nyår med barnen och en massa tvätt...
Halsen är tjock och magen vill igentligen bara kräkas livet är ingenting annat än piss just nu.
Jag tar hand om barnen lagar mat,tvättar,handlar går till jobbet men sängen är min bästa vän just nu jag vill mest av allt bara sova sova blunda lite och helst vill jag sudda ut allting som gör ont i mig men utav erfarenhet så vet jag att det tar tid jag älskar att leva ser livet som en prövning men varför glider vissa människor omkring igenom hela livet med nästan ingen sorg alls medans andra matas med knytnävar i magen gång efter gång??
Att vakna på morgonen är tortyr att veta att ännu en dag med mig själv väntar en människa som jag faktiskt inte orkar med igentligen men måste för jag har ju två barn att finnas för här.
Jag är sjukt deprimerad som ni märker men varför ska jag dölja det? varför glatta och skriva i dag fikade jag med J? när jag har gått sönder blivit krossad och varje dag varje minut måste jag ta upp en ny spillra och bygga samman mig själv igen.
Hur lång tid kommer det att ta? Hur länge ska varje andetag göra ont?
Varje minne som kommer upp för mitt inre smärtar så jag vill bara att detta ska ta slut...:(
Possitivt är att jag och min älskade vän ska åka på en vilaupp oss resa till Mallorca i maj men det är oändligt lång tid tills dess många tårar kommer att fällas innan jag sitter på ett plan till värmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar