Denna jävla väntan

lider av kroniskt magont och ett jävla dåligt humör,men nu har mamma kommit och hjälper mig i min sorg....
Detta är utan att levt mer än i 26 år den värsta hösten i mitt liv ALLT står på spel min karriär,mitt äktenskap som just nu slås i spillror och mitt iallt detta finns 2 barn som jag fött till livet som jag måste leva för och orka andas några andetag till för!!
Lägenheten som jag sökte och tackade JA till fick jag inte besvikelsen är mycket stor jag har trots allt stått i bostadskö i snart 10 månader men jag har inte gett upp utan anmält mig till 3 andra lägenheter som helt otroligt ligger på dom adresserna som jag vill,en lägenhet vill jag ha mer än dom andra så jag håller alla fingrar och tår nu att jag blir kallad på visningar och faktiskt får en lägenhet helst drömlägenheten men annars tar jag vad jag får helt enkelt.
jag har helt enkelt inte råd att bo ensam med barnen i den här lägenheten.

Exmaken haha har fått sin lägenhet som han sökte och skriver kontrakt i morgon.
själv ska jag grejsa med all skit för skillsmässan,betala in avgiften etc

så nu jävlar är bollen i rullning och det känns som att jag ska gå sönder :(

Flickorna ska dela rum i den nya lägenheten,jag själv måste ha ett sovrum med dörr eftersom att jag jobbar nätter och kommer ha barnvakt hemma hos mig när jag jobbar helger etc (kan inte sova i vardagsrummet då) hoppas att det blir bra har tänkt att ha barnens egna dator i antingen en liten skrubb eller inne i mitt rum så att dom kan få lite space i från varandra ibland ;)

Tänker också så det knackar hur jag ska dela upp tiden med E mellan hennes pappa och mig ska försöka lösa det så att barnen är hos papporna när jag jobbar så gott det går och så får exmaken ha E varannan helg samma som J´s pappa.
Givetvis är tankarna många hur E ska fixa detta med att inte leva med pappa mer och ett lägenhetsbyte troligtvis till en helt annan gård (hoppas,hoppas inte)
men jag vet juh innerst inne att detta beslutet är det ända rätta och att ALLA kommer att må så mycket bättre i framtiden men visst är det ett av dom svåraste besluten man kan ta.