Har varit skitjobbig,det började redan på kvällen innan jag skulle gå och lägga mig jag kände mig alldeles tjock i halsen och tryck över bröstet....
sömnen blev mycket orolig,låg och lät tankarna snurra runt i huvudet samtidigt som kroppsvärmen i från min J värmde mig men sorgen är ett faktum fy fan att livet vände såhär......
Om jag varit beredd,kanske trott att vi inte skulle leva tillsammans iall evighet hade jag kanske inte behövt vara så sårad och ensam....
Jag är ensam med mina innersta tankar och känslor men jag har underbara vänner att prata,prata och prata med men just nu känner jag att det är stopp det finns lixom ingenting mer att säga!
Jag är livrädd att bli ensam man har ju vant sig vid att han alltid finns där någonstans,i över 7 1/2 år har det varit vi alltid,
fy fan vad svårt det kommer bli att släppa taget och leva mitt alldeles egna liv som jag faktiskt knappt inte gjort som vuxen att alla beslut som tas är av egen vilja äganderätten av mig själv är min MEN också alla svåra saker i livet är mina,min sorg,min egna oro osv
men jag längtar också efter att få måbra i hela kroppen att inte ha en klump i magen av oro när barnen är för jobbiga :(
1 kommentar:
tänker på dig
Skicka en kommentar